Högskoleverket definierar distansutbildning väldigt brett som "distributionsform för kurs med i särskilda former utvecklade kontakter mellan lärare och studerande och med i normalfallet ett fåtal gemensamma undervisningstillfällen" (Högskoleverket. http://www.hsv.se/).
Bonniers Lexikon kallar det distansundervisning; "undervisningsformer som innebär att lärare och elever befinner sig på avstånd från varandra och kommunicerar med hjälp av t.ex. tryckt och skriven text, ljud- och videoupptagningar, telefon och dator" (Bonniers Lexikon, 1994, Bonnier Lexikon AB.)
Sveriges förenade studentkårer utförde 2001 en undersökning bland Sveriges högskolor om deras uppfattning om distansutbildning. Det visade sig att många har olika definitioner av begreppet, och det som klassas som en "helgkurs" är distansutbildning för någon annan. Många högskolor tycker att utbildningen måste vara IT-stödd. SFS definierar distansutbildningar som "alla former av utbildningar där studenten inte behöver närvara fysiskt på lektioner och liknande". De behöver varken baseras på IKT eller anordnas av högskolor.
(Inflytande på distans. (2001/2002). SFS rapport om distansutbildning. Dnr: U27-3/0102. Hämtad 2004-03-16 från http://www.sfs.se/arkiv/arkiv.html)
På Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) talar man om flexibelt lärande; "en utbildningsform där stor hänsyn tas till den enskilda eleven och hans eller hennes egna önskemål och förutsättningar." Man framhäver möjligheten att välja tid, plats, tempo och form för studierna. (CFL, www.cfl.se)